Hävdelsebehovet
En av de största fienderna man kan stöta på i sin vardag, är herr Hävdelsebehov. Jag ska ge er ett exempel för att tydliggöra. Sätt er nu in i situationen ordentligt:
Tänk dig att du sitter på en föreläsning i ett ämne du är intresserad av. Läraren slänger ut en fråga till klassen. Du tror dig veta svaret, men är lite för osäker för att räcka upp handen. Runtomkring dig ser du ivriga studiekamrater som tävlar om att få ordet. Tillslut väljer läraren ut en kandidat som får svara, varpå denne kommer med exakt samma svar som du suttit och tänkt på. Studenten får ta emot beröm av läraren inför klassen. Själv sitter du där med en gnagande känsla i kroppen, "det kunde varit jag". En irriterande känsla av att du borde räckt upp handen, och fått bekräftelse för att du minsann också hade svaret.
Känner du igen dig?
Sluta då genast upp med dessa fasoner. Hävdelsebehovet har fattat för stort grepp om dig.
Kom ihåg att bekräftelse inte är en skyltningsvara, det är en inre tillfredsställelse. Du fick alldeles nyss precis lika mycket bekräftelse som din studiekamrat.
"Det visar sig alltid i slutändan" är ett av mina motton. Det är är jäkligt skönt att följa!
Tänk dig att du sitter på en föreläsning i ett ämne du är intresserad av. Läraren slänger ut en fråga till klassen. Du tror dig veta svaret, men är lite för osäker för att räcka upp handen. Runtomkring dig ser du ivriga studiekamrater som tävlar om att få ordet. Tillslut väljer läraren ut en kandidat som får svara, varpå denne kommer med exakt samma svar som du suttit och tänkt på. Studenten får ta emot beröm av läraren inför klassen. Själv sitter du där med en gnagande känsla i kroppen, "det kunde varit jag". En irriterande känsla av att du borde räckt upp handen, och fått bekräftelse för att du minsann också hade svaret.
Känner du igen dig?
Sluta då genast upp med dessa fasoner. Hävdelsebehovet har fattat för stort grepp om dig.
Kom ihåg att bekräftelse inte är en skyltningsvara, det är en inre tillfredsställelse. Du fick alldeles nyss precis lika mycket bekräftelse som din studiekamrat.
"Det visar sig alltid i slutändan" är ett av mina motton. Det är är jäkligt skönt att följa!
Kommentarer
Postat av: Moa
Åh vad du är klok, och åh vad glad jag är att du börjat blogga! Precis de här påminnelserna som dina två sista inlägg behöver jag, när du inte längre bor en cykeltur bort. Jag skulle behöva höra dem varje dag, som en tidsinställd påminnelse för att slippa att sakta halka in i de där fällorna!
Fortsätt såhär, du fina bohem!:)
Massa kramar från ett regnruskigt Sundsvall (som jag igår faktiskt uppskattade genom en joggingtur på Södermalm:) Ha det fint!
Postat av: alexandra
blogga meeeeera!
Trackback
