Det här med genvägar
Vi människor verkar vara av en art som hela tiden kämpar för att hitta de snabbaste genvägarna fram till våra mål. Kanske är vi inte ensamma om detta, men vi är nog de som lyckats bäst med att hitta de här genvägarna.
Vi bygger båtar för att slippa simma, broar för att slippa åka båt. Vi bygger hus för att slippa sova i grottor, och lägenheter för att slippa husets diverse nackdelar. Vi uppfinner skriftspråket för att slippa prata jämt, och skrivmaskiner för att slippa skriva för hand. Vi fixar livsmedelsaffärer för att slippa odla morötter själva, och självbetjäningskassor för att slippa kassörkorna. Vi skaffar datorer för att slippa slösa på papper och bläck, och iPhones för att slippa vara bundna till en dumburk. Vi pratar i telefon för att slippa träffas, och sms:ar för att slippa ringas. Vi bloggar för att slippa stå på torget och predika, och Twittrar för att slippa blogga så långt. Vi skaffar vänner för att slippa vara ensamma, och Facebook för att slippa... skaffa vänner?
Måhända att jag antar en något pessimistisk inställning gentemot dessa stora, förenklande framsteg vi människor är väldigt ivriga att göra. Självklart är de en naturlig del av vår utveckling. Det är bara så att jag tycker mig se en överdrivenhet i dessa genvägar, en ond cirkel, ett moment 22, en gnutta brist på eftertanke. Mycket vill ha mer, sägs det ju, och jag tror det är just vad det här handlar om. Och när mycket bara får mer och mer genom ständiga genvägar, så missar han det fina i alla de där hindren som han skulle stött på om han tog den längre vägen.
Vart är det vi vill komma egentligen? Är vårt mål som människor, vårt instinktiva drömscenario, att slippa göra allt som kan tänkas innebära minsta ansträngning? Vill vi sitta instängda i varsin kapsel och få allt som finns ute i den fysiska verkligheten serverat till oss genom cyberspace? Jag tror inte vi ska rata vårt sätt att leva idag totalt, men jag tror att vi alla, i vår ständiga jakt på lycka, skulle må bra av att i alla fall varannan gång, skippa den där genvägen och istället ta det besvärliga alternativet. För tänk vad glad man kan bli av ett handskrivet brev, vilken kick det ger att sova en natt under stjärnorna, vad spännande det är att upptäcka nya delar av sin stad, vad inspirerande en lyckoönskande kassörska kan vara, och vilken härlig träningsvärk en cykeltur till jobbet kan ge!
Nu ska jag läsa några sidor i en bok (obs, analog!), istället för att somna till podcasts i öronen. Varannan gång var det.
Vi bygger båtar för att slippa simma, broar för att slippa åka båt. Vi bygger hus för att slippa sova i grottor, och lägenheter för att slippa husets diverse nackdelar. Vi uppfinner skriftspråket för att slippa prata jämt, och skrivmaskiner för att slippa skriva för hand. Vi fixar livsmedelsaffärer för att slippa odla morötter själva, och självbetjäningskassor för att slippa kassörkorna. Vi skaffar datorer för att slippa slösa på papper och bläck, och iPhones för att slippa vara bundna till en dumburk. Vi pratar i telefon för att slippa träffas, och sms:ar för att slippa ringas. Vi bloggar för att slippa stå på torget och predika, och Twittrar för att slippa blogga så långt. Vi skaffar vänner för att slippa vara ensamma, och Facebook för att slippa... skaffa vänner?
Måhända att jag antar en något pessimistisk inställning gentemot dessa stora, förenklande framsteg vi människor är väldigt ivriga att göra. Självklart är de en naturlig del av vår utveckling. Det är bara så att jag tycker mig se en överdrivenhet i dessa genvägar, en ond cirkel, ett moment 22, en gnutta brist på eftertanke. Mycket vill ha mer, sägs det ju, och jag tror det är just vad det här handlar om. Och när mycket bara får mer och mer genom ständiga genvägar, så missar han det fina i alla de där hindren som han skulle stött på om han tog den längre vägen.
Vart är det vi vill komma egentligen? Är vårt mål som människor, vårt instinktiva drömscenario, att slippa göra allt som kan tänkas innebära minsta ansträngning? Vill vi sitta instängda i varsin kapsel och få allt som finns ute i den fysiska verkligheten serverat till oss genom cyberspace? Jag tror inte vi ska rata vårt sätt att leva idag totalt, men jag tror att vi alla, i vår ständiga jakt på lycka, skulle må bra av att i alla fall varannan gång, skippa den där genvägen och istället ta det besvärliga alternativet. För tänk vad glad man kan bli av ett handskrivet brev, vilken kick det ger att sova en natt under stjärnorna, vad spännande det är att upptäcka nya delar av sin stad, vad inspirerande en lyckoönskande kassörska kan vara, och vilken härlig träningsvärk en cykeltur till jobbet kan ge!
Nu ska jag läsa några sidor i en bok (obs, analog!), istället för att somna till podcasts i öronen. Varannan gång var det.
Kommentarer
Postat av: Annamamman
Gilla!
Postat av: Hemlis^^
åh, vad fint Johanna. Vad klok du är.
Trackback
